Historien

Viltgården är ett hem där maten är tillredd med grönsaker och rotsaker från mormors trädgård, fisk från Fagerviken, kräftor från sjön och svamp, bär, vilda örter samt vilt från skogen.

"Då jag var liten hade min mamma och mormor en trädgård på Marieberg. De plockade svamp och bär och samlade in vilda örter bl.a. nässlor. Min pappa var ivrig jägare och fiskare, vilket var ett arv från tidigare generationer. Jag minns att min mamma tillredde all mat från början till slut av ingredienser som hon själv odlat, plockat och samlat in. Först senare insåg jag det speciella i maten jag ätit under hela min uppväxttid. För mig hade det varit en självklarhet.

Viltgården gränsar både till havet och en sjö. Redan som barn var jag en baddare på att fiska. Under uppsikt av kusiner, grannbarn, morföräldrar, mamma och pappa metade jag och byggde fiskfällor. Efter några år lade jag redan nät med deras hjälp; jag lade näten de rodde. Mitt första företag handlade om fiske och inte jakt. Jag sålde fiskfångsten till vänner och grannarna som hade katt. Jag utvidgade verksamheten till grönsaker och anlade en egen trädgård. Jag sålde egna trädgårdsprodukter såsom ärter, potatis, kål och grönsaker i ett litet stånd vid Fagervikvägen.

Jag växte upp med att plocka svamp och bär, fiska, kräfta och jaga. Vid något skede blev jakten det viktigaste. Vi hade också alltid hundar, finska stövare och fr.o.m. 90-talet labradorer, vilka användes vid jakt. (Sedan fann jag ännu ”asfaltblomman” i Helsingfors, som redan tidigare blivit förtjust i labradorer. Ingen dålig ekvation.)

Min far var hemma från Småland. På det sättet fick jag redan som barn vara med och jaga annat vilt än det som finns i finska skogar samt bekanta mig med olika jaktkulturer. Tillsammans med min bästa vän Fredrik och hans pappa har vi fortsatt att göra jaktresor utomlands. Resorna har varit berikande och de har öppnat mina ögon för det internationella. Jag studerade och arbetade på olika håll i Europa. Mina arbetsuppgifter i Bryssel handlade bl.a. om landsbygdsutveckling. Jag såg hur man i Centraleuropa uppskattade och nyttjade närproducerade produkter och råvaror. Jag minns mina tidiga torgbesök i Centraleuropas metropoler, där utbudet kunde vara hur mångsidigt och spännande som helst.

Då jag återvände till Finland 2008 och fick anställning som fastighetsdirektör på Fiskarsbolaget fick jag i uppdrag att utveckla Fiskars Bruk samt kombinera platsens historia med dagens produkter. Det centrala var hållbar utveckling och användningen av naturresurser. Det fanns redan en fin restaurang i Fiskars och relativt många närproducenter inom området. 400 hektar åker omvandlades till ekologisk odling och olika råvaruproducenter och förädlare av livsmedel lockades till Fiskars. Vi skapade en matbutik med närproducerade livsmedel, Fiskars Slow Food-marknad och andra höstmarknader, vilka alltjämt drar mer än 10 000 besökare. Det lönar sig att bekanta sig med evenemangen!

År 2013 beslöt jag att någon måste förädla även inhemskt vilt och så grundade jag Viltgården. Jag ville öka värdet och förståelsen för viltet. Det som för mig är en självklarhet – den finska skogens skatt, det näringsrika och smakliga viltköttet – förtjänar sin plats i varje finskt kök. Jag vill att det inhemska viltköttet skall finna sin väg från jägarens matbord även till varje konsuments och restaurangs tallrik." 

Tomas Landers, Viltgårdens grundare"